Skötselguide
Så sköter du en ungkarlsblomma
Ungkarlsblomman tål svagt filtrerat ljus men behöver ändå en ljus plats. Håll den borta från direkt sol och låt inte jorden bli vattensjuk.
Kontrollera först
Bruna blad kan komma av starkt ljus, medan en vattensjuk jordblandning kan ge rotröta. Kontrollera ullöss, spinnkvalster och sköldlöss innan du bestämmer orsaken.
Välj en bara lite större kruka när rötterna syns, håll växten svalt och ge näring varje månad från våren till sensommaren.
Tänk på: Variegerade sorter kan reagera olika på ljus och växa olika snabbt. Det finns inget artspecifikt intervall för när jorden ska torka eller en omplanteringsrutin för alla krukstorlekar.
Ljus och temperatur
Aspidistra elatior trivs i svagt eller filtrerat ljus och ska stå borta från direkt sol som kan bränna bladen. Mycket svagt ljus bromsar tillväxten och kan göra variegerade former grönare.
Håll aspidistran svalt, omkring 5–20 °C. Den tål skiftande temperaturer och vanlig torr rumsluft, men bör stå borta från stark värme.
Vattning, dränering och omplantering
Vattna regelbundet från vår till höst utan att låta jorden torka ut eller bli vattensjuk. Minska vattningen något på vintern, men låt inte jordblandningen torka helt.
Använd en blandning av lika delar torvfri lerjordsbaserad jord och torvfri blomjord. Välj en bara lite större kruka och plantera om på våren när rötter syns vid dräneringshålen. Flera år i samma kruka kan vara normalt.
Näring under tillväxt
Ge vanlig krukväxtnäring varje månad från våren till sensommaren. RHS kopplar rådet för släktet till den ofta sålda A. elatior, men anger varken produktstyrka eller hur olika sorter reagerar.
Vanliga problem
En vattensjuk jordblandning kan orsaka rotröta och starkt ljus kan göra bladen bruna. Ullöss, spinnkvalster och sköldlöss är de viktigaste skadedjuren att kontrollera. Allvarliga problem är annars ovanliga.
Giftighet för husdjur
ASPCA anger att Aspidistra elatior, ungkarlsblomma, inte är giftig för hundar, katter eller hästar.
Informationen om djursäkerhet för växter i katalogen bygger, där sådan finns, på ASPCA:s referensdata. Den är vägledande och ersätter inte veterinärvård.