Bekämpa sköldlöss

Ställ först växten för sig själv. De nykläckta larverna är pyttesmå, rör sig och vandrar vidare över blad som rör vid varandra.

Skrapa sedan bort sköldarna. På kraftiga blad och kvistar går det med nageln, en gammal tandborste eller en träpinne. Gå igenom varje bladveck och varje bladundersida längs mittnerven.

Ta försiktigt bort synliga sköldlöss med en fuktig trasa, en bomullspinne eller för hand, utan att skada bladen. Använd inte rödsprit. Titta också i bladvecken och på stjälkarna, eftersom det här steget bara tar bort de djur du ser.

Duscha sedan växten med ljummet vatten och torka bort den klibbiga hinnan från bladen med en fuktig trasa. På en hinna som får sitta kvar länge växer svart sotdagg, som skuggar bladet och är svår att få bort.

Klipp bort kraftigt angripna, förvedade skott om växten behåller tillräckligt med friskt blad. Från en tätt angripen bark får du annars aldrig bort alla djur.

Ett godkänt medel med kalisåpa kan träffa unga larver som rör sig, innan deras sköld har bildats. Räcker inte rengöringen, välj ett medel som är godkänt mot just den sortens sköldlöss på krukväxter och följ etikettens dosering, hur växten ska vätas och intervallen mellan behandlingarna. Det verkar bara vid kontakt och måste nå djuren även under bladen och i bladvecken.

Medel med rapsolja eller neemolja lägger en hinna över skölden och kväver djuret under den. De måste täcka helt och kan skada håriga blad, suckulenter med vaxig yta och unga skott.

Vanlig såpa, tvål och diskmedel kan bränna bladen och ersätter inte ett godkänt medel med kalisåpa. Testa en liten yta och titta på den efter en till två dagar. Spraya inte i direkt sol eller på en växt som står för torrt, och följ bruksanvisningen.

Den bästa tidpunkten att spraya är direkt efter att du har skrapat. Då träffar du larverna som är på väg mellan de gamla sittplatserna.

Parasitsteklar och vissa nyckelpigor för inomhusbruk är den biologiska vägen. De behöver flera veckor och en växt som inte besprutas under tiden.

Under en död sköld kan det fortfarande finnas ägg, och larverna kläcks vid olika tidpunkter. Därför räcker en enda omgång aldrig.

Titta var tredje till var fjärde dag på samma ställen: mittnerven, bladens undersidor, bladvecken, bladskaften och de förvedade kvistarna. Hittar du nya sköldar eller ny klibbighet, skrapar du bort dem direkt.

Ett tomt, torrt lock utan fuktig massa under är ett dött djur. Ta ändå bort det, annars kan du inte skilja gammalt från nytt vid nästa kontroll.

Först efter två kontroller utan fynd får växten flytta tillbaka till de andra. Titta igenom växterna bredvid i flera veckor och torka av fönsterbrädan, ytterkrukan och fatet.

Sköldlöss kommer oftast in i hemmet med nyköpta växter. Ställ varje ny växt för sig själv i två till tre veckor och titta särskilt på bladens undersidor och stjälkarna.

Krukväxter som har stått ute på sommaren är den andra vägen. Kontrollera citrusträd, lagerträd och oleander noga innan du tar in dem på hösten.

Växter med hårda blad och förvedade arter drabbas särskilt, till exempel citrusväxter, fikusarter och murgröna, eftersom deras bladnerver och kvistar ger djuren bra fäste. Även ormbunkar angrips. Där ska du inte blanda ihop sköldlössen med sporhoparna som sitter i jämna rader på bladens undersida, och dem ska du inte skrapa bort.

Torr luft från elementet och en växt som är försvagad efter torka eller för mycket vatten gynnar angreppet. En växt som får det den behöver på rätt plats angrips mer sällan.

Gulnade och prickiga blad blir inte gröna igen. Klipp bara bort dem om växten behåller tillräckligt med friskt blad.

Sotdagg på den klibbiga hinnan går bort med en fuktig trasa så länge den är färsk. Äldre beläggningar lämnar ofta en grå slöja som försvinner först när bladet faller av.

Den nya tillväxten visar om växten har klarat sig. Kommer den jämnt och ren har behandlingen lyckats. Blir den klibbig igen sitter det fortfarande djur någonstans.

Om en växt är säker för husdjur eller barn står i växtens egen skötselguide. Vid misstanke om förgiftning kontaktar du en veterinär eller en läkare.